lördag 11 februari 2012

Ge henne lite gift på Alla Hjärtans Dag

Dagens doft är en av de där parfymerna man antingen älskar eller avskyr, och de allra flesta verkar också ha något slags förhållande till den. Jag talar naturligtvis om 1985 års doftbomb Poison. När den kom lämnade den ingen oberörd, och det var säkert det som var tanken också. "Perfume is a poison for the heart" sa någon, och det är nog precis de känslor parfymen med det giftiga namnet väcker. Dior själv ville skapa en parfym som skulle provocera och vara dramatisk, och jag vågar påstå att det lyckades. Detta är den första parfym att komma från huset Dior utan att bära dess namn, något som också går hand i hand med den obekväma men ändå ganska förföriska Poison.






Jag tillhör skaran som älskar Poison. På min hud blir den dekadent och lite slampig, som en fransk 1700-talsbordell med glansig yta men när man tittar lite närmre ser man att det är intorkade rödvinsfläckar på lakanen. Den öppnar mustigt och sött med plommon, vilda bär, apelsinblom, koriander och en salig blandning kryddor. På mig blir det till en underbar mischmasch av övermogna vindruvor som nästan börjat ruttna. Jag inser att det inte är en smickrande beskrivning, men tro mig, det är fantastiskt. Blommorna i hjärtat är tuberose, rosor och nejlika. Kryddblandningen späs på ytterligare med kanel och bidrar till den ganska sunkiga, skitiga blombuketten. Jo, ni läste rätt, hela parfymen ger åtminstone mig en känsla av förruttnelse, fast på det där övermogna, söta viset, innan det har blivit äckligt och mögligt. Blomvattnet har börjat bli grumligt, blommorna har sett sina bästa dagar men luktar fortfarande fantastiskt och mycket. Det hela vilar på en bas av  bl. a. mysk, honung, ambra och sandelträ. Honungen går utmärkt ihop med de söta blommorna och frukten i toppen, som hänger med hela vägen, åtminstone på min hud. Flaskan passar sin vätska perfekt; en rundad, mörkt lila skapelse vars kork kantas av guld. Den finns som eau de toilette och det är lika bra det, för Poison är en mycket potent juice som riskerar att göra storslagen entré långt före sin bärare om man inte är försiktig med doseringen. Dessutom sitter edtn heeeela långa dagen och en bit in på natten också, och då räcker det gott med en edt-koncentration.

4 kommentarer:

  1. Love it och vill ha den igen :)

    SvaraRadera
  2. Ja jag köpte den på 80 talet för jag tyckte den doftade så gott på andra. Men jag klarar inte av att ha den själv utan blir illamående efter en stund. Konstigt men sant. Så jag gav bort min men tycker fortfarande om att känna när andra bär den. Framförallt så har den så många minnen från ungdomen med sig :-) // Jessi

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att den är vidrig! Får känslan av vampig tant med för mycket smink när jag känner doften.... Så jag undanber mig gärna detta "gift" på Alla Hjärtans dag! ;-)
    Puss // Anna

    SvaraRadera
  4. Där ser man, det är verkligen en älska- eller avsky-doft. Jag har inget minne av den från åttiotalet, men minns att jag köpte en bra kopia på nittiotalet som jag älskade.

    SvaraRadera