Sköna maj välkommen

Körsbärsträdet till höger står i blom och det vänstra, för mig okända trädet har haft blomsterprakt i någon vecka redan. Jag lider.

Jag älskar våren. Med risk för att upprepa det människor har uttryckt i alla tider, och med risk för att bli sliskigt nostalgisk och känslomässig, så finns det inte mycket som är bättre än den sköra grönskan vi upplever i Norden precis just nu. Maj är för mig en så vacker månad att jag nästan blir tårögd. Allt som slår ut, värmen som sakta kommer utan att lova för mycket och utan att vara för varm. Än har inte solen blivit så obarmhärtig att allt blir gult och torrt. Marken torkar och ger plats för gräset, de första blommorna i allsköns färger smyckar marken. Allt ackompanjeras av naturens små och stora röster och dofter; första gången grannen klipper gräset (det är alltid grannen som är först, aldrig vi), första gången man tar in tvätten och den luktar sköljmedel och utomhus, söndagar när grilloset ligger tjockt i grannskapets luft, nyutslagna körsbärsblom, hyacinter och påskliljor och lite senare liljekonvalj och syrén. Doften av fuktig mossa i skogen, doften av varm, blöt asfalt efter ett lätt regn. Allt som hör våren till och jag njuter på avstånd, på fel sida våra stora glasdörrar i vardagsrummet, för jag tål inte våren. Alla dessa jävla växter som tvunget ska slå ut och sabba mitt välbefinnande och fullständigt lamslå min stackars näsa. Hur märkligt är det inte att någon med ett sådant enormt parfymintresse och med en näsa som tål nästan vad som helst, inte ska kunna njuta av äkta dofter utomhus? Jag gör det bästa av situationen och sprayar på mig lite First.

De franska juvelerarna Van Cleef and Arpels gör undersköna, superkvinnliga smycken sedan 1896, men fick för sig att ge sig in i parfymbranchen så sent som på mitten av 1970-talet. First var, som namnet tyder på, deras allra första parfym och sedan dess har de hunnit med att släppa ett trettiotal, alla med hyfsad kvalitét, men inte kanske alltid så spännande. Ibland får man känslan av att det har gjorts tidigare och med ett bättre resultat. First däremot, är unik i sitt slag. Helt jävla fantastisk faktiskt. Den står för allt som är bra med våren - den tolkar också många av de första vårblommorna på ett alldeles utmärkt sätt.

Doften öppnar med en skarp grön, aldehydstinn not som nästan knockar min vårallergiska näsa. Så mycket nyutsprungen grönska klarar jag nästan inte av. Tack och lov lägger sig det gröna - bergamott enligt den officiella pyramiden - aldrig har bergamott luktat så grönt på min hud. Fram träder i stället vårens första, spröda blombukett. Den innehåller jasmin (ok, försommarbukett om vi ska vara noga), rosor och ylang ylang, men den blomma som märks mest och kör en helt egen discoshow på min hud är hyacinten. Kanske är det hyacinten som gör den, i mina ögon och min näsa, till den ultimata vårbuketten. Mina egna hyacinter har blommat, rakryggade och blå, i ett par veckor redan, och trots att de inte fyller luften runt rabatten med samma berusande doft som när de pryder bordet inomhus vid juletid, så är de ett säkert vårtecken. Det räcker med vetskapen att om jag kommer nära kan jag känna dess doft. 

Blombuketten, hjärtnoterna, håller sig fräsch i många timmar och stannar relativt nära huden, för att ge plats för en oväntat animalisk bas. Åter igen är det den lilla sibetkatten som har varit framme och lämnat spår. Den fungerar förvånansvärt bra med resterna av blommorna och grönskan från öppningen återvinns ett ögonblick med hjälp av inslag av vetiver. Övriga noter i basen är ambra och vanilj, men på min hud är det civeten som är tongivande.