måndag 7 maj 2012

Tuberosextrakt

Det började med iris, fortsatte med apelsinblom och kom så småningom fram till tuberos. Jag talar förstås om Pradas Infusion-serie. Efter tuberosen kom ros och så nu senast, i år, kom en absolut-version av irisdoften. De flesta är limited edition, men jag har lite svårt att förstå precis hur limited då jag har sett samtliga versioner på stora city-Åhlénsvaruhus. Alla är otroligt välgjorda, snygga och stilrena i både doftkaraktär och utseende. Irisen passar mig sådär, apelsinblomman något bättre och tuberosen är helt outstanding på min hud.

Jag har alltid varit lite lagom rädd för tuberos, förmodligen efter att ha sniffat på min fellow parfymnörd Annas mångåriga signaturdoft Fracas. Tuberos är, trots sparsam dosering, inte en blyg viol direkt. Den är in-yer-face, högljudd, bullrig om än ultrakvinnlig och förförisk. Jag tror att det är en älska/avsky-not, åtminstone när den används i parfym. För mig är det inte riktigt lika enkelt; jag älskar tuberose och många av mina stora kärlekar har tuberose i sig, men jag har aldrig klarat av att bära en parfym som nästan uteslutande kretsar kring tuberose, där tuberose har spelat förstafiol så att säga.

Av dessa anledningar blev jag förstås salig när jag äntligen hittade en parfym innehållande en substantiell dos tuberos som jag faktiskt kunde bära. Inte bara det, den luktade också helt jävla fantastiskt. Infusion de Tubereuse är hos mig för att stanna. Blommorna är krämiga, nästan lite smöriga och mulliga, samtidigt som det finns en lättsamhet över hela kompositionen. Basen är träig och myskig, lite grön och gräsig, och står i fin kontrast till den söta blomman som parfymen är uppbyggd kring. Hjärtat står sig i många, långa timmar och är den allra största behållningen. Det stör mig inte ens att de har, i vanlig ordning, slängt in lite frukt i toppen. Blodapelsinen i öppningen är mjuk, rund och ganska söt, och minglar fint med tuberosen som är mer raffinerad och något nedtonad än jag är van vid i andra parfymer. Det här är definitivt en doft för både inbitna tuberosfans som för sådana som jag, som är lite skeptiska och kanske lite rädda också.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar