Vackra våriga violer

Det första lilla parfymprovet som hamnade i min hand när jag på måfå stoppde ner handen i påsen jag förvarar dem råkade vara Violetta di Parma från Borsari. Ett märkligt sammanträffande är kanske att detta prov var ett av de jag beställde första gången jag någonsin köpte prover. Nu återstår bara en liten, liten skvätt längst ner i det lilla röret, men det räcker gott till ett par dagars användning. När det är slut hoppas jag att någon i min släkt har hunnit tagit sitt förnuft till fånga och köpt en flaska åt mig till min födelsedag (nu har ni inte många dagar på er!).

Violetta di Parma är resultatet av Maria Luigia, hertiginna av Parma kärlek till de små, lila blommorna. Maria Luigia, eller Marie Louise av Österrike, var Napoleon Bonapartes andra hustru och sedemera också alltså hertiginna av Parma. Där uppmuntrade hon de lokala munkarna till att utvinna doftolja ur parmaviolerna, och så till slut skapades parfymen 1870.

Det var kärlek vid första sniffen när jag mötte violerna från Parma, och jag ska försöka förklara vad som är så fantastiskt med den här doften. Det är i särklass den bästa violdoften som finns på marknaden, den tolkar violerna så vackert, så vackert. Med Violetta di Parma är det just enkelheten som är genidraget. Det händer inte mycket med doften under dagen, det är ren, tydlig, skör viol från första stund till sista skälvande strofen innan den försvinner från huden. Den lovar inte mer än den håller, och det är just små spröda violer som utlovas. Lite grönt, lite pudrigt, men den luktar så nära den äkta varan att man förväntar sig att det ska stå en bukett i en vas i nästa rum. Den är inte söt, bara sådär finstämt blommig att man bara vill lukta på sig själv hela dagen. Dessutom luktar den som min favoritglass.

Finns att beställa för en väldigt rimlig peng om ni följer den första länken i första meningen i det här inlägget.